Ååå va livet va enkelt när man va liten, Va man kär i en kille så viskade man det till sin bästa vän och därefter skrev man en liten lapp där det stod: "får jag chans på dig?", och nedanför fanns det 3 rutor där man skulle kryssa i ja, nej eller kanske.. Och mesans bästa vännen gav killen denna lapp stod man bakom ett hörn och fnissade för sig själv. Oftast brukade killen alltid kryssa i JA rutan, men även om han inte gjorde det så gick man vidare, som att inget hade hänt... Önskar kärleken kunde vara lika enkel i äldre dar! Men nej! Då ska det kännas som att hela världen fallerar? Varför?
Kan det inte bara vara lika enkelt? Och även om han nu skulle kryssa i JA rutan så är det alltid problem som ska uppstå? Varför måste folk alltid lägga sig i och snacka skit? Kan man inte bara få vara? 2 st individer som tycker om/älskar varandra, bara få vara VI TVÅ?
Just nu önskar jag att jag va liten, för just i denna stund fallerar min värld. Jag vet ingenting just nu. Exakt denna tid för en vecka sen, ja för bara nån dag sedan va jag lyckligast i världen. Men förstörde för mig själv? Varför gjorde jag det?
Om mitt liv vore en film, ja då kommer vi strax springa mot varandra och när vi möts hoppar jag på honom och ger honom en kram mesans han snurrar runt mig i luften... Helst ska det snöa eller regna också... Men nu är inte mitt liv en film tyvärr. Nu lever jag i den otroligt kassa verkligheten! Ta mig tillbaka till förra veckan och år 2013
Kan dra åt helvete!
Peace.